Ambivalensen, min vän.

Jag står snart inte ut en minut till! Jag vill hem till Linköping, NU! Varför blir det alltid så här, att jag aldrig kan vara nöjd med var jag befinner mig? Är jag i Oskarshamn vill jag vara i Linköping, och väl där, ja ni fattar.  Beslutsångest?

Det känns konstigt att bo med familjen igen, att alltid anpassa sig efter andras vanor och behov när man väl vant sig vid att vara sin egen herre. Positivt är i alla fall att jag har något att göra i veckan med VFU:n och att jag inte enbart kommer sitta hemma och glo in i väggen som ett annat sär. Betryggande.

På fredag blir det hem ljuva hem i Linköping igen, och jag kan lova med allra största sannolikhet att inom en vecka efter det kommer ett missnöjt inlägg om hur trist det är att vara tillbaka i vardagen där uppe. Men jag är sådan, måste nog lära mig att acceptera det.




/L

Kommentarer

Kommentera inlägget här!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0