SURLISA

Idag och igår var jag och hälsade på min farmor. Hon är snäll hon, ger mig mat, kaffe och pengar. Eller försöker. Varför har man en sån jävla stolthet att man inte kan ta emot pengar? För det har jag ju gott om just nu...eller inte. Ibland kanske man skulle trycka ner stoltheten och tacka och ta emot, trots att det är så typiskt osvenskt, så typiskt mig. För när någon ser att man behöver hjälp och vill finnas där så tackar man nej. "Kan själv..." har varit mottot de senaste 20 åren och lär förbli så i 20 till. Att man aldrig kan växa upp.



In any other world
You could tell the difference
And let it all unfurl
Into broken remnants
Smile like you mean it
And let yourself let go

Cause it's all in the hands of a bitter, bitter man
Say goodbye
To the world you thought you lived in
Take a bow
Play the part of a lonely, lonely heart
Say goodbye
To the world you thought you lived in
To the world you thought you lived in

I tried to live alone
But lonely is so lonely you know
So human as I am, I had to give up my defences
So I smiled and tried to mean it
To let myself let go

In any other world
You could tell the difference